- För mig var CinemAfrica lite av en ögonöppnare för vad film kan vara. Jag växte upp med att kolla ganska mycket på film från västvärlden, och en del nigerianska filmer hemma. Men via CinemAfrica fick man möjligheten att se film från hela den afrikanska kontinenten, och diasporan. Att se hur det fanns en bredd i uttryck, genre och stilar som inte är lika begränsat som det är här i Väst, det var bara så otroligt inspirerande och mycket glädjefyllt, säger film- och tv-producenten Hawa Sanneh, som tidigare arbetat på CinemAfrica bland annat som projektledare.
Just nu håller hon på att utveckla en kortfilmsdokumentär tillsammans med regissören Jonelle Twum, den sista i en trilogi filmer om mammor. Den första filmen, ”En mammas kropp” hyllades och fick bland annat ett hedersomnämnande på Tempo Dokumentärfilmsfestival. Det var också på Cimenafrica som Hawa Sannehs allra första film visades. Något hon har gemensamt med kollegan David Nzinga.
- En av mina första kortfilmer visades där. Det är en festival som man alltid haft någon form av koppling till, och såklart vill fortsätta ha koppling till och samarbeta med. De har ett väldigt viktigt åtagande eller uppdrag, framförallt här i Sverige men även i Norden, att synliggöra filmer från den afrikanska diasporan. Jag tror inte att det är någon annan som gör det på den nivån i Europa/Norden, säger David Nzinga.
Han menar att en viktig aspekt av att se filmerna CinemAfrica visar, är att det öppnar upp för andra typer av berättelser än de stereotypa skildringarna vi ofta ser från västerländska filmskapare, där svarta kroppar skildras inom ramen för misär och lidande, eller med de klassiska ”white savior”-narrarivet, där den vita hjälten kommer in och ”räddar” svarta ur misären.
- Det är också så himla starkt att se svarta få äga sitt eget narrativ, fyller Hawa Sanneh i.
- Det finns så mycket mer vi kan och vill berätta. Det finns en helt annan värld. Bara perspektivet hur det berättas, jag har sett ganska många filmer som inte är så fyrkantiga att det är ”bara drama” exempelvis. Det kan vara drama, med inslag av magi och animation. De är kreativa på ett helt annat sätt, säger hon.
Både Hawa Sanneh och David Nzinga säger att de upplever att CinemAfrica har vuxit mycket de senaste, och idag är en festival med en tydlig identitet. Hawa Sanneh beskriver det som att CinemAfrica idag känns som att en festival som står på egna ben, och har en målgrupp där majoriteten är afrosvenskar eller som har ursprung från Afrika.
- Det perspektivet ser man även på styrelsen och vilka som jobbar med festivalen, det finns ett inifrånperspektiv idag som genomsyrar hela festivalen, vilket är viktigt för att det ska bli så äkta och genuint som möjligt, säger David Nzinga.
Att de människorna och erfarenheterna som skildras på skärmen eller bioduken ska finnas representerade i produktionen är någonting David Nzinga och Hawa Sanneh brinner starkt för. De är tillsammans grundare av plattformen People of Film, som verkar för att öka den etniska mångfalden inom svensk film, och där produktionsbolag kan hitta verksamma filmarbetare som rasifieras som icke-vita över hela Sverige. Fokus för plattformen är filmarbetare bakom kameran.
- För det är där arbetet börjar på något sätt. Det är där man börjar forma berättelserna. Allt det börjar bakom kameran, med upphovspersonerna, med manusförfattaren, regissör, producent. Så ju tidigare man kan påverka besluten, desto mer äkta tror jag också att resultatet kan bli, säger Hawa Sanneh.
Både David Nzinga och Hawa Sanneh tror att CinemAfrica kommer att fortsätta växa i framtiden, och hoppas att det kan bli en festival dit unga filmskapare från länder på den afrikanska kontinenten och från diasporan söker sig.
- Jag tänker att CinemAfrica kommer att ha sessioner i framtiden, då det är ”den här dagen är det fokus på Västafrika, Nordafrika osv”. Jag tänker även tävlingar, så att filmskaparna faktiskt vinner priser, och det blir tacktal och all de här grejerna. Jag tror att man behöver komma till den nivån, så att det blir ännu mer lukrativt för filmskaparna, säger David Nzinga.
De upplever båda att den yngre generationen idag tar för sig i branschen, har tillgång till teknik och utrustning på ett sätt tidigare generationer inte hade och startar sina egna bolag och gör sin egna filmer. Där hoppas de att CinemAfrica kan hänga med, och fånga upp framtidens filmskapare och berättelser.
- Jag är också inne på att CinemAfrica blir någon typ av institution. Nu känns det som att det finns en publik, men att man vill bygga en relation med filmskaparna också. Så att det blir en festival som man kan vända sig till för att pitcha nya idéer, som har tävlingar och prisutdelningar, olika kategorier för olika filmer. Att det blir en branschvänlig festival, en mötesplats för filmskapare, säger Hawa Sanneh.
