CinemAfrica x Etnografiska museet
I samarbete med Världskulturmuseerna presenterar CinemAfrica Guldbjörnvinnade dokumentären “Dahomey” av Mati Diop, en dokumentär om återlämnandet av 26 kungliga skatter från det historiska Kungariket Dahomey (nuvarande Benin) från ett franskt museum och de reaktioner som detta väcker i Benin.
Dokumentären ställer frågor kulturav, kolonialism och afrikanska kulturorganisationer som en central framtidsfråga. Inför filmvisningen och det planerade eftersamtalet har vi ställt frågor till Michael Law Barrett, intendent vid Etnografiska museet, en del av Världskulturmuseerna och tidigare styrelseledamot vid CinemAfrica.
Hej Michael, vem är du och vad gör du?
Jag arbetar som intendent för samlingarna från den afrikanska kontinenten vid Världskulturmuseerna. Tillsammans med min kollega Thea Skaanes jobbar jag med mer än 50 000 föremål från Afrika som finns vid Etnografiska museet i Stockholm och Världskulturmuseet i Göteborg.
Varför är det viktigt att samtala om samlingarna?
Vid våra museer finns föremål från 46 av Afrikas 54 stater, huvuddelen fördes till Sverige före 1960-talet, under kolonialtiden. På grund av att så många kulturföremål togs till Europa upplever många på den afrikanska kontinenten ett andligt och kulturellt tomrum där kulturarvet hade kunnat fungera som en länk till det förflutna. Kulturarvet hade kunnat ge perspektiv på de samtida politiska och sociala utmaningar som ofta kan spåras till koloniseringens påtvingade samhällsförändringar. De ökande kraven på återlämning av kulturföremål till Afrika måste ses i relation till den här önskan att förstå och få tillgång till något som upplevs vara förlorat.
Hur var det för dig att se dokumentären?
Jag slogs av en känsla av igenkänning. Hur de som jobbar på museum verkligen bryr sig djupt om föremålen de tar hand om. Men också att en del av museernas arbetssätt (med handskar och kliniska protokoll) måste te sig märkliga för utomstående. Därför tyckte jag det var ett intressant grepp att föremålen fick en egen röst i filmen – i kontrast till det västerländska, blodfattiga, vetenskapliga perspektivet.
Vad kan publiken som ser dokumentären förvänta sig?
Dahomey är en fantastisk film, vacker och känsligt berättad. Filmen är också en fin skildring av återlämnandets problematik, inte minst centrerar den hur diskussionen förs bland unga på den afrikanska kontinenten (i det här fallet i Republiken Benin) .
Kan du säga något om just samlingarna från Benin i Sverige? Hur länge kan man ta del av samlingarna från Benin på världskulturmuseerna?
Först är det viktigt att påpeka att filmen handlar om ett återlämnande till (fransktalande) Republiken Benin (som tidigare kallades Dahomey). Världskulturmuseerna har en viktig samling från kungariket Benin, som ligger i dagens Nigeria och inte ska sammanblandas med Republiken Benin. Världskulturmuseerna har fått regeringens tillstånd att från sin samling återlämna 39 kulturföremål från kungariket Benin till Nigeria. Det här kommer ske tidigast under 2025, så det går fortfarande att se dessa fantastiska konstverk i brons, elfenben och trä på Etnografiska museet i Stockholm. Vi vet att dessa konstverk var bland de mer än 5000 som plundrades av britterna 1897 i Benin City innan de såldes till olika europeiska och nordamerikanska museer, som mycket väl visste hur de hamnat på marknaden. Det är därför hög tid att de lämnas tillbaka.
Visningen inkluderar museuminträde och eftersamtal
Boka dina biljetter här
Läs mer om årets program här!
