På CinemAfrica arbetar vi för att synliggöra och stärka afrikanska och afrikanskt diasporiska berättelser, både på filmduken och i samhället. Som en del av vårt arbete vill vi lyfta fram de engagerade och kunniga individer som formar vår organisation och vårt samhälle.
Michael McEachrane är en av dessa inspirerande personer. Med bakgrund som akademiker, aktivist och FN-rapportör är han en outtröttlig förespråkare för rättvisa, mänskliga rättigheter och representation för människor av afrikansk härkomst. Hans erfarenheter sträcker sig över flera kontinenter och institutioner, och hans engagemang genomsyrar allt från lokala initiativ till FN:s globala arbete.
I denna Q&A delar Michael med sig av sina tankar om representation, filmens kraft, och hur CinemAfrica kan fortsätta vara en katalysator för förändring.
Vad fick dig att engagera dig i CinemAfrica, och hur ser du organisationens roll i att lyfta afrikanska berättelser och perspektiv inom svensk film och kultur?
Jag har följt CinemAfricas fina arbete i många år. Genom att lyfta filmer från Afrika och den afrikanska diasporan spelar CinemAfrica en unik roll i svenskt kulturliv. CinemAfricas arbete låter världen ta plats i Sverige och Sverige ta plats i världen så att säga. Det behövs inte minst dessa dagar med ökad nationalism och politiskt navelskådande med minskat stöd för sociala och globala rättvisefrågor. Detta i en tid då världen står i lågor som vi nu ser i LA och vi mer än någonsin behöver arbeta för både ökad social och global rättvisa och bättre hushållning av världens resurser för att vända utvecklingen mot en hållbar framtid.
Du har arbetat mycket med frågor om systemisk rasism och mänskliga rättigheter. Hur kan film och kultur bidra till att skapa en mer inkluderande och rättvis värld?
Film och kultur sätter oss i kontakt med andra människors liv och erfarenheter och inte minst liv bortom vår egen vardag. Film och kultur som inte står i nationens tjänst kan på så sätt utvidga våra perspektiv på världen och vår medmänsklighet och både visa prov på och bana väg för en mer inkluderande och rättvis värld. Som suppleant i CinemAfricas styrelse har det varit intressant att följa de interna diskussionerna kring detta och behovet att både lyfta perspektiv som pekar på orättvisor och som betonar “Black joy”, dvs glädjen, rikedomen av livserfarenheter och kulturella uttryck i Afrika och dess diasporor.
Som FN-rapportör och aktiv på både internationella och svenska arenor, hur kan lokala initiativ som CinemAfrica kopplas till globala rörelser för rättvisa och representation?
Sedan 2022 är jag en av tio medlemmar i FNs permanenta forum för människor av afrikansk härkomst (the UN Permanent Forum on People of African Descent). Forumet etablerades av Generalförsamlingen i augusti 2021 med uppdraget att vara en global plattform för människor av afrikansk och att ge råd om människor av afrikansk härkomst till FN och dess medlemsstater. Hittills har vi haft tre årliga möten och presenterat två slutrapporter (som jag skrivit som forumets rapportör) till FNs generalförsamling i New York och människorättsrådet i Geneve. Under vårt senaste årsmöte i Geneve förra året samlades cirka 1500 deltagare från hela världen. Vårt fjärde årsmöte kommer att hållas i FN högkvarteret i New York 14-17 April och denna gång förväntar vi oss ännu fler deltagare. Temana för i år är reparativ rättvisa för kolonialismens och slaveriets arv (vilket återspeglar den Afrikanska unionens huvudtema i år), kvinnors rättigheter, politiska åtgärder mot systemisk rasism samt artificiell intelligens. Forumet är ett historiskt tillfälle för människor av afrikansk härkomst världen över att göra sina röster hörda och jag hoppas att CinemAfrica och andra panafrikanska organisationer i Sverige ser det som en självklarhet att försöka vara representerade vid forumet varje år. Till exempel kunde CinemAfrica samarbeta med liknande organisationer världen över för att varje år hålla sidoevenemang om film och kultur.
Din nya antologi, Decolonial Sweden, belyser Sveriges koloniala historia och dess påverkan idag. Hur tycker du att detta samtal kan inkluderas i den svenska kultur- och filmindustrin?
Decolonial Sweden är rykande färsk och kom ut förra månaden. Den är tänkt som en uppföljare till Sverige och de Andra: Postkoloniala perspektiv som gavs ut av Natur & Kultur i 2001 och som var en av de första, om inte den första, boken med postkoloniala perspektiv på Sverige. Mycket har hänt sedan dess i Sverige såväl som i världen, inom postkoloniala studier och i min och min medredaktör Louis Fayes personliga utveckling. Den nya boken återspeglar detta med en större betoning på politik och dekoloniala perspektiv. Den ökande nationalismen i landet med mycket svammel om “svenska värderingar” och minskad betoning på rättvisefrågor och sådana grundlagsskyddade värden som alla människors lika värde, rättigheter och ickediskriminering gör boken särskilt angelägen. Det finns även en fortsatt utbredd okunnighet i landet om den europeiska kolonialismens historia, arv och relevans för att förstå Sverige och dess plats i världen. Till exempel kring hur kolonialismen har format den globala ekonomin och Sveriges roll i den; hur Sverige med rätta kan beskrivas som en bosättarkoloni i Sápmi i norra Skandinavien som fortsätter att förtrycka samerna; varför det finns tungt vägande skäl för Sverige att möta CARICOMs (den karibiska gemenskapen) krav på reparativ rättvisa för kolonialismens och slaveriets arv i regionen; eller hur Sverige är en vit nationalstat bland andra vita europeiska nationalstater och före detta europeiska bosättarkolonier världen över och hur detta än idag formar det svenska samhället och dess förhållanden till omvärlden. Om det ska finnas något hopp om ett Sverige där alla människor oavsett bakgrund kan leva bredvid varandra på lika villkor och som strävar efter en värld där alla länder kan samexistera på lika villkor och en gemensam omsorg om vår planet–hoppas jag att bokens teman kan ta stor plats i svensk film och kulturliv, för att inte tala om i svensk politik.
Vad ser du som de största möjligheterna och utmaningarna för CinemAfrica framåt? Hur kan organisationen fortsätta utvecklas för att göra ännu större skillnad?
Jag vet hur kämpigt CinemAfrica haft det ekonomiskt den senaste tiden och vilka hjältedåd eldsjälarna i CinemAfrica lyckats åstadkomma med lite medel. Jag hoppas att CinemAfricas ekonomi kommer att förbättras i framtiden och att organisationen får möjlighet att erbjuda ännu större filmfestivaler med ett ännu större utbud. Inklusive fler offentliga samtal och andra evenemang, att CinemAfrica i framtiden även kommer kunna erbjuda skolklasser filmvisningar under skoltid och att verksamheten kommer att växa till andra delar av landet. Sedan hoppas jag att CinemAfrica i framtiden kommer att kunna öka och fördjupa sina internationella samarbeten. Det är trots allt en organisation med internationell utblick och detta är dess stora styrka.
Du kan läsa mer mer om CinemAfricas styrelse här. För att komma i kontakt med Michael kan du skicka ett mejl till info@cinemafrica.